.

Hej mina underbaringa!!!!

måste be om ursäkt känner jag, Jag känner mig så lat och töntig när jag ser hur många som troget kikar in på bloggen var och varannan dag och så har jag inte ens uppdaterat ett dugg.. Det känns inte bra. Det får bli ändring.

Jag är en sån där Qitter som man kallar det.. Jag påbörjar saker och så gör jag inte färdigt det.. Exempel: Idag ska jag städa, jag ska tvätta jag ska diska jag ska skura golven jag ska vika tvätten fiiint i lådorna. Resultatet blir oftast lite annorlunda: Jag har städat vardagsrummet och köket... hallen och sovrummet ser ut som sju svåra år. Jag har tvättat all tvätt men har inte orkat vika den så de liger i stora högar inne i sovrummet där den oftast ligger så jag får tvätta om det för det känns skitigt tillslut. (det blir som en ond cirkel)
Jag  diskade halva högen med disk för jag tyckte jag förtjäna att se på de där TV-programmet som kom på TV när jag hade vart så duktig och tagit hand om tvätten. sant förvisso men man ska väl sköta sina syslor kan man tycka!?
sen kanske jag inte ens dammsugit och då blir det inga moppade golv den gången heller. aja jag får göra det i mon tänker jag.. Sen känner jag mig produktiv då jag tänkt att jag skö göra så mycket och så har dagen gått så himla fort och så är jag ändå inte klar, MEN GUD så huslig jag känner mig.. det är som falska bullemi om ni hört talas om det, (man hettsäter men man går aldrig och spyr) falsk-ambitiös-städdag? näh det va kasst

Många gånger undrar jag om detta är normalt?
Jag vill inte vara sån här.. Jag gör så här med ungefär allt och jag är glad på ett sätt att jag vet om det för då kan jag ju göra nått åt det, eller hur :D känns skönt på ett sätt. Att jag inte förnekar det utan ska ta tag i skiten. Det är vad jag jobbar på just nu, jag börjar smått med att försöka äta upp all mat jag tar till mig på talriken och inte quitta den också som jag ALLTID annars gör, jag tror det är min dåvarande samt nuvarande liffstil. Det har liksom bara blivit så. MEN VARFÖR!?

JAg har lite mycket i mitt liv just nu, mentalt alltså.. Inte så att jag är upptagen 24/7.. Jo i huvudet är jag det.. Jag har väl mått sjukt mycket bättre än jag igentligen gör och jag vet vad problemet är. Jag har insett att jag tappat hälften av mitt hår och det är på grund av så mycket som jag och mina nära går igenom just nu. Det kommer lösa sig, det vet jag men jag orkar inte ta tag i nått mer än att träna då mina tankar oftast flyter ut i tomma intet och jag för en stund mår ganska bra! därför tränar jag så mycket just nu..
Men ni behöver inte vara oroliga för mig, jag klarar mig ALLTID!

Vi hade Workshop på jobbet i fredags, vi gjorde så mycket grejer. Bland allt så skulle vi skriva ner 10 posetiva saker om våra kollegor och mina kollegor hade roliga saker att säga om mig, vetgirig, energisk, posetiv, ambitiös men framför allt att la jag märke till att de tyckte jag var STARK! (Stark mentalt menar jag nu och inte pippilångstrump stark) och i vilken annan situation som helst så hade jag nog vart lika glad för alla saker som mina kollegor tyckte om mig, men med allt som pågår just nu och allt slit som är mentalt i familjen så känndes det så J***A bra att just DOM tyckte att jag var en stark person! jag började nästan gråta. Det fick mig att känna att jag har rätt att vara den jag är och att jag är stark nog att fan klara allt jag ger mig på i livet även om jag är rädd så är jag stark nog att klara det.!

Jag länktar tills jag kommer tillbaka och mår bra igen med allt så jag någon stans kan "påbörja" kampen med att avsluta det jag ville...? det lät fan skummt! aja men ni fattar ^^



Det blev ett sjukt långt inlägg, men för mig känndes det bra och jag hoppas ni fick med er att jag inte skulle va så seg på att uppdatera som jag vart.

Puss på er mina gurkor <3