.

Det finns vissa människor som är tillräkligt snygga för att jag alltid ska få rysningar när jag ser dem..
Japp det är skamligt xD folk man tycker att man inte borde tycka något speciellt om tycker man faktiskt gansak mycket om och inte en jävel vet något om det ^^
Jag vet inte hur detta kan tolkas riktigt.. För en som inte fattar ett dugg av vad jag pratar om tar jag för givet att ni tolkar det på helt fel sätt och säger: Det är inte som ni tror. för det är det verkligen inte. Inte ens jag själv vet hur det ligger till ibland. Så hur kan ni då göra det. 
Men ibland kan man inte undgå att tänka vissa tankar som kanske kan få en att känna sig jävligt dum i huvudet och egoistisk. 
Jag kan inte hjälpa det.... Vissa människor har en speciell inverkan på mig och sådant går verkligen inte att stoppa, och ibland kan det vara riktigt irriterande med tanke på att man inte har den minsta sam helst kontroll över sig själv då.. Kontroll är överskattat, eller hur ;-)
Och vem säger att det är så hemskt att tappa kontrollen???
Ibland kan det vara bra, kanske till och med fantastiskt, Men många gånger ganska obehagligt.
Men inte i detta fallet. I detta fallet känns det inget som något av de här kännslorna.. Jag vet inte ens hur jag sak förklara den brist på kontroll jag får...? Frustrerande kanske? kanske inte....
Men, Ne det beror nog på... Kanske är det så att jag inte vet vad jag tycker eller vet vad jag känner eftersom jag inte har låtit mig själv uppleva det som jag igentligen var ute efter. Förmodligen kommer jag inte heller få göra det. Det är försent nu... Nu när jag valde en helt annan väg... Jag hade kunnat välja de äventyret som bestod av exploderande kännslor, ovetskap, impulser och nya stora upplevelser... Dessa saker kännde jag var i en perfekt balans med varandra inför de planer jag igentligen hade från början... Istället tar jag den andra vägen... Eller mer en stig. Som redan har allt det som jag känner till och igentligen behöver.. Trygghet, säkerhet, planerade aktiviteter, gemenskap och gansak mycket kärlek. när jag tog den vägen så valde jag inte ens. Det bara blev så, och det är väl igentligen det som grämer mig. Att jag igentligen aldrig fick en sjangs att välja.. Jag vet inte ens vad det var som hände och nu är det försent. nu har jag bränt den ingång till väg 1 och har stängt ingången till väg 2 bakom mig, helt utan vetskap om det när allt igentligen hände. jag befinner mig just nu någon stans på den här stigen. Den är vacker, varm och omgiven av många betryggande träd. Jag vet inte hur långt det är kvar. Men jag trivs och jag hoppas att det är en lång lång väg kvar att gå och många nya saker att se. För den igentliga stigen är min kära viktor och honom vill jag aldrig lämna. Så låt mig vandra på den stig jag går. För den är för mig den rätta vägen.... Den leder hem.