Förtvivlad och ledsen
HEEEEJ!!
jag känner verkligen för att hitta en riktigt underbar kärleksfilm och sitta och gråta just nu!
varför vet jag inte, det bara känns så.
Det va innan jag blev ledsen och börja fatta varflr jag va ledsen. _______________________________________________________________
någon timma senare:
Jag är hungrig... Men jag har ingen matlust.. det är ALLTID såhär!! Patric är borta och jag känner mig deppig och ensam! det är då hela livet kommer ikapp en. man tänker på allt man inte ska tänka på. jag känner att jag tappar mer och mer kontakt med alla mina vänner ju mer tiden går.
och det känns som jag inte lyckas få något att gå ihop och det som jag bara trodde skulle ta 1 månad eller så verkar ta fleeeeraaa månader.
Jag vill igentligen inte det
:( Även om alla kanske förstår så känns det som att jag glider ifrån alla mer och mer. och när patric är i närheten är det lättare att inte tänka på det. Jag vill inte tänka på det. jag vill inte att det ska vara så... men jag kan inte åka hem heller. det finns inget för mig där.
mitt enda alternativ känns det som är att försöka få det att funka. och en del av det som MÅSTE fixa sig snart är pengarna. Visst pengar är inte allt men det är jävligt mycket...
jag har inte råd att åka hem till ulricehamn. jag har inte råd att åka ut och festa och ha mig med mina kompisar jag vill va med dem och det är vad mina kompisar gör <3. jag har inte råd med nått. Jag och patric har inte råd! och det börjar bli jobbigt. man mår inte bra. för man kan inte unna sig något utan att må dåligt för det sen. och de versta är att det verkligen känns som jag inte har några vänner! de nya vännerna man träffar på jobbet är ju en ytlig bekantskap det är inga vänner..
. och när sara och terre kom till gbg kändes det inte alls som det till exempel gjort förr. känns som man glidit isär.
och jag älskar alla mina vänner och vill verkligen inte att någon ska tro att jag e sur eller skyller ifrån mig eller nått. men jag har faktiskt ingen att prata med om något. jag behöver denna bloggen...
Har ingen jag kan prata om mitt lilla liv med, känns inte som någon orkar lyssna på det. för det är så långt borta från alla.
så ingen får bli sur :(
jag måste bara skriva lite om hur jag känner..
jag blev skit glad när terre och agnes kom och hälsade på oss för några månader sedan. men de var iväg ganska mycket och jag jobbade :( så vi sågs inte mycket. det känndes mest som att de va hos oss en kort stund och bara sa hej..
man snackar lite om vad som hänt under tiden vi inte setts... nu har jag säkert glömt massa vi gjort för sån verkar jag ju vara men det är så jag kommer ihåg. vi sågs inte så mycket även om de var hos oss. det gjorde mig jätte ledsen även om det gjorde mig glad att få se dem igen.
Jag saknar mina vänner... ALLA mina vänner..
det gör jag varje dag och det gör mig såååå ledsen så ingen kan ana! jag vill åka hem varje helg och bara vara med alla men jag har aldrig råd... sen kom sara och anton upp och hälsade på en helg och jag blev skiiiit glad. jag hade jette höga förväntningar på helgen.
men den blev inte alls som jag tänkt mig...! känndes som att de inte va hos oss även om de var det!!! jag vet inte hur jag ska förklara..
känns som vi alla glidit isär.. men vi kollade ialla fall på bio och det va jätte kul. sen hade vi vissa bra stunder. det som var tråkigt var väll att de kändes som för kort tid... och jag saknar Anton sjukt mycket.
sen vet jag att jag är dålig på att höra av mig. men det är faktiskt alla andra med :/ så jag vet inte. Den enda soma alltid hör av sig är mamma<3. Alla andra har slutat =¨( Till och med Garnis... Det känns som att.. här är jag. och sen är alla andra där de ska vara. jag bara är någon stans och sitter. Nu när vi skulle flytta kom Terre och Sara. det va jätte kul men vi hade inte snackat eller planerat så mycket om det.
så jag va inte säker på att de skulle sova över. det blev inte så mycket där heller. de kom när vi höll på att flytta in grejer. vi gick och handla. satt och tjata i soffan och somnade... de sov över och det är jag glad för! <3
Catrin och Niclas kom med Hugo och jah! det hände saker hela tiden. dan efter åkte de hem till Ulricehamn efter att de varit i stan och shopat. de missade nästan bussen till ulricehamn så patric fick springa iväg med deras grejer. så vi sa aldrig hejdå. =/... Jag vet att det inte är lätt detta. Verkligen inte.
jag vet som sagt inte vad alla mina vänner gör på dagarna för vi hörs så sellan av. Jag kan bara säga en sak. och det är att det här vuxenlivet är sjuukt svårt att komma under fund med. och ni alla tycker säkert att jag är tråkig som är här. att det inte är så kul att va med mig längre xD. men visst det är ingen ursekt för att jag hör av mig dåligt till mina vänner. men det är nästan alltid jag som hör av mig om jag kommer ihåg. knappt någon annan gör det... längre.. men man glömmer väl av en. det är väl så livet är.
Jag vet inte vems fel det är eller hur man ska göra för att lösa det på någont sätt? men hur jag än vänder och vrider på mig så känns det som allt är mitt fel ändå =(
att jag har satt mig i denna situationen själv och då är det jag som borde höra av mig till alla... men det är svårt... sen är man ju själv så sjuukt töntig att man undrar om man inte är värd att tänkas på eller smsa till eller nått. att hälsa på. tex uppa och agi och hennes bror och tjej. de var i gbg.
men han inte komma över. de åkte dit för att shoppa..
och det gör man så klart. men ingen av de andra vill komma hit och hälsa på..elle vill och vill... känner att de kan, eller har tid.. JAg är inte sur inte bitter bara ledsen för att det känns som att jag knappt har någon kvar.
känner mig verkligen helt ensam..
OCH Patetisk som sitter och blir ledsen.
jag vet inte vad jag ska göra... </3
Kommentarer
jag känner verkligen för att hitta en riktigt underbar kärleksfilm och sitta och gråta just nu!
varför vet jag inte, det bara känns så.
Det va innan jag blev ledsen och börja fatta varflr jag va ledsen. _______________________________________________________________
någon timma senare:
Jag är hungrig... Men jag har ingen matlust.. det är ALLTID såhär!! Patric är borta och jag känner mig deppig och ensam! det är då hela livet kommer ikapp en. man tänker på allt man inte ska tänka på. jag känner att jag tappar mer och mer kontakt med alla mina vänner ju mer tiden går.
och det känns som jag inte lyckas få något att gå ihop och det som jag bara trodde skulle ta 1 månad eller så verkar ta fleeeeraaa månader.
Jag vill igentligen inte det
:( Även om alla kanske förstår så känns det som att jag glider ifrån alla mer och mer. och när patric är i närheten är det lättare att inte tänka på det. Jag vill inte tänka på det. jag vill inte att det ska vara så... men jag kan inte åka hem heller. det finns inget för mig där.
mitt enda alternativ känns det som är att försöka få det att funka. och en del av det som MÅSTE fixa sig snart är pengarna. Visst pengar är inte allt men det är jävligt mycket...
jag har inte råd att åka hem till ulricehamn. jag har inte råd att åka ut och festa och ha mig med mina kompisar jag vill va med dem och det är vad mina kompisar gör <3. jag har inte råd med nått. Jag och patric har inte råd! och det börjar bli jobbigt. man mår inte bra. för man kan inte unna sig något utan att må dåligt för det sen. och de versta är att det verkligen känns som jag inte har några vänner! de nya vännerna man träffar på jobbet är ju en ytlig bekantskap det är inga vänner..
. och när sara och terre kom till gbg kändes det inte alls som det till exempel gjort förr. känns som man glidit isär.
och jag älskar alla mina vänner och vill verkligen inte att någon ska tro att jag e sur eller skyller ifrån mig eller nått. men jag har faktiskt ingen att prata med om något. jag behöver denna bloggen...
Har ingen jag kan prata om mitt lilla liv med, känns inte som någon orkar lyssna på det. för det är så långt borta från alla.
så ingen får bli sur :(
jag måste bara skriva lite om hur jag känner..
jag blev skit glad när terre och agnes kom och hälsade på oss för några månader sedan. men de var iväg ganska mycket och jag jobbade :( så vi sågs inte mycket. det känndes mest som att de va hos oss en kort stund och bara sa hej..
man snackar lite om vad som hänt under tiden vi inte setts... nu har jag säkert glömt massa vi gjort för sån verkar jag ju vara men det är så jag kommer ihåg. vi sågs inte så mycket även om de var hos oss. det gjorde mig jätte ledsen även om det gjorde mig glad att få se dem igen.
Jag saknar mina vänner... ALLA mina vänner..
det gör jag varje dag och det gör mig såååå ledsen så ingen kan ana! jag vill åka hem varje helg och bara vara med alla men jag har aldrig råd... sen kom sara och anton upp och hälsade på en helg och jag blev skiiiit glad. jag hade jette höga förväntningar på helgen.
men den blev inte alls som jag tänkt mig...! känndes som att de inte va hos oss även om de var det!!! jag vet inte hur jag ska förklara..
känns som vi alla glidit isär.. men vi kollade ialla fall på bio och det va jätte kul. sen hade vi vissa bra stunder. det som var tråkigt var väll att de kändes som för kort tid... och jag saknar Anton sjukt mycket.
sen vet jag att jag är dålig på att höra av mig. men det är faktiskt alla andra med :/ så jag vet inte. Den enda soma alltid hör av sig är mamma<3. Alla andra har slutat =¨( Till och med Garnis... Det känns som att.. här är jag. och sen är alla andra där de ska vara. jag bara är någon stans och sitter. Nu när vi skulle flytta kom Terre och Sara. det va jätte kul men vi hade inte snackat eller planerat så mycket om det.
så jag va inte säker på att de skulle sova över. det blev inte så mycket där heller. de kom när vi höll på att flytta in grejer. vi gick och handla. satt och tjata i soffan och somnade... de sov över och det är jag glad för! <3
Catrin och Niclas kom med Hugo och jah! det hände saker hela tiden. dan efter åkte de hem till Ulricehamn efter att de varit i stan och shopat. de missade nästan bussen till ulricehamn så patric fick springa iväg med deras grejer. så vi sa aldrig hejdå. =/... Jag vet att det inte är lätt detta. Verkligen inte.
jag vet som sagt inte vad alla mina vänner gör på dagarna för vi hörs så sellan av. Jag kan bara säga en sak. och det är att det här vuxenlivet är sjuukt svårt att komma under fund med. och ni alla tycker säkert att jag är tråkig som är här. att det inte är så kul att va med mig längre xD. men visst det är ingen ursekt för att jag hör av mig dåligt till mina vänner. men det är nästan alltid jag som hör av mig om jag kommer ihåg. knappt någon annan gör det... längre.. men man glömmer väl av en. det är väl så livet är.
Jag vet inte vems fel det är eller hur man ska göra för att lösa det på någont sätt? men hur jag än vänder och vrider på mig så känns det som allt är mitt fel ändå =(
att jag har satt mig i denna situationen själv och då är det jag som borde höra av mig till alla... men det är svårt... sen är man ju själv så sjuukt töntig att man undrar om man inte är värd att tänkas på eller smsa till eller nått. att hälsa på. tex uppa och agi och hennes bror och tjej. de var i gbg.
men han inte komma över. de åkte dit för att shoppa..
och det gör man så klart. men ingen av de andra vill komma hit och hälsa på..elle vill och vill... känner att de kan, eller har tid.. JAg är inte sur inte bitter bara ledsen för att det känns som att jag knappt har någon kvar.
känner mig verkligen helt ensam..
OCH Patetisk som sitter och blir ledsen.
jag vet inte vad jag ska göra... </3
21:22:10