.

Kommer du ihåg dagen då du visska i mitt öra att du älskade mig?
det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv!
jag hade väntat så länge på att få höra dig säga det. det var den 28 juli. på Garnis födelsedag. vi hade haft en jätte bra dag och firat garnis på bryggan i ulricehamn med massa vänner. vi såg alla solen gå ner bakom träden på andra sidan åsunden. det var så vackert.
när vi var hemma och alla hade satt sig till rätta. önska jag att jag kunde säga det till dig själv. även om du inte sagt det än. men jag kunde inte. jag vågade inte.. Jag var rädd att du inte skulle gilla att höra det så mycket som jag hoppades. att du skulle tycka det var för tidigt för att säga.
mellan 2 filmer vi tittade på skulle jag på toa. men du bad mig om en kram först. du satt i fotöljen och drog mig tätt intill. vi kysstes och jag ville aldrig gå där ifrån. jag behövde inte kissa mer. allt jag behövde fanns där redan. liksom! vem behöver kissa när man har sitt livs kärlek sittande framför en? vi tittade på varandra, log, kysstes. jag såg i dina ögon att du verkligen älskade mig. lika mycket som jag hade sett det flera veckor tidigare. jag bara väntade. du böjde dig fram mot mig. kysste mig på kinden och sa med en allvarlig rlst. "Elin" det kändes verkligen i hela kroppen. jag blev alderless matt, svag, varm, pirrig, nervös. ALLT! jag kunde inte titta dig i ögonen. "ja" svarade jag. du väntade ett tag. och jag började tvivla. skulle du säga det? "jag tycker om dig!" sa du. och så besviken jag blev. jag ville verkligen att du skulle säga det till mig då. Men jag blev inte förvånad. jag trodde egentligen inte att du skulle säga det. det betydde för mycket för dig. jag trodde inte riktigt, även om jag hoppades. att du skulle tycka så mycket om mig. jag trodde också att du tänkte som jag i de läget. att orden jag älskar dig. är så pass värdefulla att det ska kännas ända in i benmergen när man vill säga det. och med tanek på att vi väntat så länge med att säga det. även fast vi velat säga det så länge. så fanns det inget tillfälle som var tillräckligt bra för att säga det..
Jag blev besviken på att du inte sa det till mig då. det blev jag. jag var så trött på att höra att du gillade mig o tyckte om mig. jag hörde på din röst, såg i dina ögon att du menade så mycket mer än bara gilla. jag ville höra det! men jag förstod att jag skulle få vänta någon månad till innan det skulle ske. dock kände jag att jag ville höra det innan vi flyttar ihop. man kan inte flytta ihop så, som ett par utan att älska varandra. det anser jag. att flytta ihop är större än tre ord av kärlek på de viset att allt blir materiellt. medans jag satt och tänkte på allt det när jag satt i ditt knä. så antar jag att du såg hur besviken jag blev. för du kysste mig säkert 10 gånger på raken. så där mjukt som bara du kan göra när du verkligen vill. du får mig verkligen att bli som gilé när du gör så. jag älskar det samtidigt som jag hatar det. du lutade dig sakta fram mot mig, drog händerna i mitt hår, titta mig djupt in i ögonen. kysste mig en sista gång. sen...! du snuddade till och med vid mitt öra när du andades ut orden såå nära. när alla satt i rummet kändes det ändå som det bara var du och jag där. "jag älskar dig elin rosell" sa du. jag fick nästan en chock. jag va så säker på att jag inte skulle få höra det på länge. men där kom det. och jag blev nästan lite besviken över att jag hade dödat hoppet om att få höra det samma kväll. och jag ville bara skrika ut i hela världen att jag älskade dig med! men jag ville vänta lite. i alla fall någon minut eller så. bara tills du han inse vad du gjorde. så du han känna känslan. jag ville verkligen visa dig hur mycket du betyder för mig patric! jag ville visa dig hur mycket jag hade velat säga det till dig innan. så jag log med all kraft jag hade. jag hade nog kunnat börja gråta. men jag höll mig. jag såg dig djupt djupt in i ögonen. jag svarade tillbaka så ärligt och kärleksfullt jag kunde göra i de läget. jag kände mig så knäpp i hela kroppen att jag inte ens vet om det märktes att jag försökte så mycket "he! jag älskar dig med patric! så, så mycket!" du börja nästan gråta. jag såg det på dig och du sa det själv. du torka till och med bort en tår. jag blev så lycklig! jag gråter nästan nu när jag tänker på det ^^ jag älskar dig så mycket patric. jag hade kunnat göra allt i hela världe om det så behövdes för att du skulle förstå det. vi satt där så länge och bara titta o fnissa. det kändes som att det bara var du och jag i hela världen även om det var 3 andra i samma rum! 

Det är så ofta som folk yttrar meningen "den lyckligaste dagen i mitt liv" De känner sig rika. för de har den dagen. den dagen då deras liv drastiskt förändrades till de bättre. det kan vara av pengar - en andra chans - en flickvän/pojkvän - ett barn - en hund! hade jag valt en dag i mitt liv som den bästa. hade jag inte sett mig som en rik person. För jag vet att jag redan haft dagar i mitt liv som har varit bäst fast på olika sätt. jag kan inte ha en dag som min lyckligaste! för jag har och kommer få fler lyckliga dagar i mitt liv. saker som jag längtar efter som jag vet kommer hamna i en av de lyckligaste dagarna i mitt liv! så därför kan jag inte välja en dag. för mig är fler dagar bättre än en. jag är den sortens person som yttrar "detta var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv" och jag menar det! Du patric har redan 2 sådanna dagar som du gett mig. dagen då du tog första kyssen. jag förstod det inte då kanske men jag förstod sen hur mycket jag älsade dig. men utan den kyssen hade jag kanske aldrig förstått det och kanske suttit här själv nu. Utan att veta hur underbart det är att kunna bli såhär kär. och kanske inte fått dig. den dagen hade jag aldrig velat missa. dag nr 2 - så klar dagen då du sa att du älsade mig! utan tvekan! för jag vill inte ha någon anna än dig.

så tack för att du sa det till mig! tack för att du älskar mig så mycket! 
nu när jag har dig. kan jag inte tänka mig en värld utan dig. inte ens lite! <3