.

Kärlek är många gånger riktigt härlig, men ibland så önskar man bara att man inte hade någon..   Att man var sin egen person och att man var själv.  
Att man kunde göra exakt vad man ville utan att ta hänsyn till en ända människa. Så har jag känt ibland. Man får liksom inte riktigt rum till sig själv…
det känns inte som om jag har varit min egen person på ett tag. Att jag inte varit jag utan jag har bara varit som alla andra vill att jag ska vara och det är väldigt tärande.
Men jag vet inte, kanske är det inte de som är grejen, kanske är det att de som jag vill ha i mitt liv inte är där på de sätt som jag känner att jag vill. Eller att saker och ting inte gick rätt till från första början.
Att det inte gick som det var meningen att det skulle. Jag undrar hur allt hade varit om det hade blivit rätt från början.
Undra hur jag hade varit då? Undra vad som väntar, hur lång tid det kommer ta innan allt som inte känns rätt blir rätt och alla frågor och funderingar jag har kanske får ett svar. Kanske får de aldrig det…
Jag vet inte. Man blir ganska trött av allt det här. Trött i huvudet, men jag kan inte låta bli att fundera hur det kunde ha varit, vad jag borde göra och inte göra..
Jag undrar om man någonsin blir riktigt, riktigt nöjd? Det kanske man måste bestämma sig för själv.